svenska sv
  • Deutsch de
  • Suomi fi
  • Polski pl
  • svenska sv

Röd-svaghet – går det att bota?

Alexander Konoplyanko   •     •   4 minuter läst

Protanomali är en form av röd-grön-defekt, som innebär nedsatt förmåga att uppfatta röda färger. Eftersom röda nyanser upplevs som mindre mättade, är det svårare att urskilja rött och grönt. Rödsvaghet förekommer i olika svårighetsgrader.

Viktigt att veta om en protanomali:

  • Protanomali orsakas av en genetisk avvikelse i näthinnan.
  • Betydligt fler män än kvinnor drabbas av rödsvaghet.
  • Protanomali bör inte förväxlas med protanopi (rödblindhet), som innebär en fullständig oförmåga att se rött.
  • Det finns inga kända botemedel för behandling av protanomali. Colodrops specialglasögon kan emellertid ”lura” hjärnan att se fler och starkare färger.

Vad orsakar protanomali?

Cirka 1 % av alla män drabbas av protanomali. Motsvarande andel för kvinnor är endast ca. 0,01 %. Den ojämna fördelningen beror på att det är en sjukdom som orsakas av en recessiv gen lokaliserad på X-kromosomen. Hos män uppstår färgblindhet om X-kromosomens anlag för färgseende är skadat. Eftersom kvinnor har två X-kromosomer så bryter inte färgblindheten ut om bara en X-kromosom är drabbad.

Ärftliga avvikelser i färgseendet beror på att tappcellerna i näthinnan har en funktionsstörning, eller saknas helt. En person med protanopi har inga fungerande röda tappar, vilket innebär att han eller hon inte kan se rött. De drabbade kan då inte skilja alls mellan rött och grönt.

Så här utvecklas rödsvaghet

Färgblindhet är vanligtvis ärftlig, men i vissa sällsynta fall kan det också uppstå som en följd av t.ex. hjärninfarkt eller annan traumatisk hjärnskada. Näthinnan i ett friskt öga har två typer av sensoriska celler, s.k. fotoreceptorer. Stavcellerna urskiljer kontraster, och det är tack vare stavarna som vi kan se i skymningen. Tapparna är i sin tur känsliga för färg och detaljer och ansvarar för den centrala synen, synskärpan och färgsyn. Syncellerna tar emot och registrerar ljuset som kommer in i ögat. De omvandlar sedan ljuset till nervimpulser som via synnerven skickas till hjärnans syncentrum, lokaliserat i nackloben. Först där tolkas intrycken och bilden av det du ser uppstår.

Personen med normalt färgseende har tre typer av tappar: röda, gröna och blåa. Genom att informationen från dessa celler sätts ihop i olika kombinationer kan vi se ett spektrum av upp till flera miljoner nyanser. I samband med protanomali fungerar inte de röda tapparna som de ska, vilket gör det svårt att skilja rött och grönt. Eftersom känsligheten för rött ljus är nedsatt, uppfattas röda färger som mindre mättade.

Det är naturligtvis mer komplicerat än så

Förmågan att registrera färger och särskilja olika föremål på basis av det ljus som når ögat, bygger på en fascinerande och komplex process. Förutom ljus kräver färgseende funktionella sinnesceller och naturligtvis hjärnan. Olika våglängder av ljus träffar fotoreceptorerna på näthinnan i ögat. Tappcellerna innehåller vardera ett pigment bestående av opsin och retinal. Färgseende baseras på energitillstånden för pigmenten i cellerna.

Då ljuset träffar opsinet, ändrar retinalet sin kemiska struktur. Detta aktiverar en serie processer som slutligen förmedlar ljusimpulserna via synnerven till hjärnan. Där översätts informationen till bilder så att vi uppfattar vad vi ser. Om en person har problem med att upptäcka röda färger (protanomali), har känsligheten hos opsinet, som borde reagera till röda våglängder, skiftat mot grönt. I detta fall täcker inte L-tappcellerna hela våglängdsintervallet för den röda färgen, vilket gör det svårt att se röda nyanser och skilja mellan rött och grönt. På motsvarande sätt handlar grönsvaghet om att M-tapparna inte fungerar korrekt, vilket resulterar i att ögat blir mer känsligt för röda färger.

Hur identifierar man rödsvaghet?

Många lider omedvetet av nedsatt färgseende. Om man varit färgblind hela sitt liv, är det sällan något man lägger märke till. Ofta upptäcks avvikande färgseende i samband med ett samtal med vänner eller familj (”Jag tycker att tröjan ser blå ut.”) Alternativt kan personen visa sig ha svårt att sortera färger exakt. Misstänkt färgsinnesdefekt kan bekräftas med hjälp av undersökning hos optiker eller ögonläkare.

Ishiharatestet används allmänt för att avgöra om någon är färgblind eller lider av defekt färgseende. Testet består av ett antal runda plattor (pseudoisokromatiska tavlor) som är täckta av färgade prickar. Prickarna formar en viss siffra beroende på personens förmåga att se färger. Problem att identifiera de dolda siffrorna korrekt, kan indikera på störningar i uppfattningen av rött eller grönt.

Protanomali – Vad hjälper?

Rödsvaghet orsakas oftast av genetiska störningar som ärvts från föräldrar. Tyvärr finns det inga botemedel mot färgblindhet. Emellertid kan det vara så att en färgblind person aldrig inser att han eller hon har nedsatt färgsyn. För någon med en medfödd färgsinnesdefekt, ser världen ut precis som den har gjort sedan barndomen. Vissa yrken kräver dock felfritt färgseende. Sådana yrken inkluderar bland annat:

  • Polis
  • Elinstallatör
  • Busschaufför
  • Lokförare
  • Pilot
  • Astronaut

I dessa yrken är till exempel förmågan att skilja mellan rött och grönt nödvändigt för säkerheten.

Colordrop har utvecklat glasögon, som kan hjälpa färgblinda att uppleva livet i full färg. Även om de inte kan korrigera total rödblindhet, kan de effektivt lindra symtomen på defekt rödseende. På motsvarande sätt som vanliga solglasögon, filtrerar Colordrops speciallinser bort vissa delar av ljusspektrumet. Linserna har en innovativ flerskiktsbeläggning som gör att tappceller med funktionsstörningar kan uppfatta färger intensivare och mer varierande. Som ett resultat kan glasögon hjälpa färgblinda att skilja åt mellan rött och grönt, samt njuta av världen i full blom.